Semuc Champey

Ytterliggare en tidig morgon fick det bli, för 04.30 dagen därpå gick vår lilla minibuss vidare till nästa stopp, Semuc Champey. Semuc Champey ligger mitt ute i ingenstans, i djungeln, och det tog en hel dag i buss för oss att ta oss dit. Vi checkade in på ett hostel med israelisk ägare vid namn Green Go's, och kunde fortsatt njuta av god mellanösternmat. Även om ris, bönor och kött är jättegott är det alltid trevligt med lite omväxling.
Efter en god natts sömn steg vi upp, hela vårt dorm bestående av mig, Anna, de två aussietjejerna, en tjej från England och en kille från Ecuador, och gjorde oss redo för dagen, Badkläder, solkräm och skor på, för att sedan promenera 10 minuter till parkentrén. Vi hoppade i de otroligt vackra vattenkällorna och var nästan helt ensamma i vår bassäng. Att detta paradis fortfarande är såpass orört och okänt är ganska förvånande, men jag är tacksam över att ha fått uppleva det så som det är nu, innan det exploderas av turism.
Efter att ha varit i vattnet en stund promenerar vår lilla grupp vidare till en grotta. Här blir vi tilldelade varsitt stearinljus och tillsammans med en guide, Rojo, börjar vi vår lilla tur in i mörkret. Grottan är delvis vattenfylld och på vissa ställen måste vi simma med den handen vi har ledig för att ta oss fram. Vi klättrar upp för smala stegar, drar oss upp och över stora stenblock med hjälp av rep, kanar där stenen är mjuk och slät och när vi når vår vändpunkt frågar vår guide om vi vill hoppa från en klippa. En och en klättrar vi upp sisådär 6 meter och kastar oss ut över en litet och inte heller speciellt djupt vattenhål. Utan några vidare säkerhetsåtgärder överhuvudtaget tänker jag hur förbjudet detta skulle vara i Sverige. Sedan vänder vi tillbaka.
Härnäst frågar vår guide om vi vill svinga ut på en gunga och kasta oss i floden, med adrenalinet redan pumpade i blodet tar det inte många minuter innan vi har slängt oss ut där också. Därefter köper vi oss en öl, tar varsin gummiring och låter den strömma floden ta oss ner. Vi stannar vid en bro, sisådär 8 meter hög och får åter igen erbjudandet om att hoppa. Jag, Anna och en av aussietjejerna var de enda som var modiga nog, men det var på precis gränsen, åtminstone för mig. Trötta men glada promenerar vi tillbaka, och jag däckar ganska så snart i en hammock i kvällsolen.
 
Ska se om jag kan få laddat upp några bilder vid ett senare tillfälle :)





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback